Fezten

söndag 4 december 2011

Till basebollens försvar

Jag har på senare tid hittat ytterligare en sport att snöa in på. Detta har skett till mina vänners fasa, eller så har det roat dem. Hursomhelst är sporten baseball. Varför, kan man fråga sig, väljer en person som är född och uppvuxen i Sverige att fördjupa sig överhuvudtaget i en sport som är så koncentrerad till, och kulturellt sammankopplad med, USA?

Nedan vill jag redogöra för några punkter som jag ser som styrkor hos baseball, och som fascinerar mig. Men först några inledande klargöranden:

Jag vill börja med att bestämt hävda att om andra får arbeta för att ersätta vår gamla Allhelgona-högtid med amerikansk Halloween och dessutom firar en extremt amerikaniserad konsumtionsjul, komplett med Disney på TV och Coca Colas jultomte, så förbehåller jag mig rätten att påverkas av den amerikanska kulturimperialismen på mitt eget sätt, tack så mycket.

För det andra må baseball vara intimt sammankopplad med amerikansk populärkultur (vilket inte hindrar folk från att lyssna på rock'n'roll och nästan uteslutande se amerikanska filmer och TV-serier), så är baseball en av de sporter i världen med flesta registrerade spelare (c:a 35 miljoner över hela världen, och ja, jag vet att det bara är en sjättedel av hur många fotbollsspelare det finns). Den har varit olympisk gren. Den är omåttligt populär i Japan - i sig knappast någon kvalitetssäkring medger jag tillfredsställt - och Centralamerika. Jag vet att amerikanerna har fått för sig att kalla sin egen mästerskapsserie för the World Series när alla lag utom ett som kan vara med är amerikanska - och det kanadensiska laget har bara varit med i World Series två gånger. Men bara för att amerikanerna är självcentrerade, i sig inte något som borde överraska någon eftersom detsamma alltid gällt alla världsledande imperier, betyder det inte att baseball inte finns utanför deras gränser. Förresten är Holland regerande världsmästare och Kuba är stornationen på den internationella scenen.

Slutligen vill jag också göra klart att denna text inte på något sätt ska ses som inlägg i någon slags sandlådedebatt om att "min sport är bättre än din sport". Även om jag gör en hel del jämförelse med fotboll så tycker jag inte baseball på något sätt är en överlägsen sport. Och det finns sidor hos alla de här punkterna som utgör problem, som naturligtvis går att ta upp och diskutera.

Med detta sagt, över till mina fascinationspunkter:

1. Bristen på tidsbegränsning.
Jag känner inte till någon annan sport som har den egenskapen att spelet inte är tidsbegränsat.

När ditt lag befinner sig i ledning kan ni inte säkra segern genom att maska. Håller ditt lag å andra sidan på att förlora kan du inte begränsa skadan av samma anledning. Däremot har du chansen att vända på situationen.

I fotboll brukar den sista niondelen (80:e minuten och framåt) av matchen ofta vara ganska avslagen och enbart handla om att spela av tiden - om matchen inte är väldigt jämn, då det kan bli mycket spännande. I baseball har den sista omgången (matchen spelas i nio omgångar) alltid potentialen att bli ett klimax. 

Det finns alltså ingen skäl att döda tid som i tidsbegränsade sporter. And it ain't over until the fat American cheers.

2. Reglerna är konstanta
I fotboll ändras reglerna hela tiden. Ofta är ändringarna förhastade och ändras tillbaka eller revideras ytterligare. Resultatet är inte sällan begreppsförvirring och att spelet utsätts för godtycklighet från funktionärers sida. Dessutom får domare hela tiden nya instruktioner om vad som ska prioriteras. Detta gör att spelare och publik hela tiden måste hålla sig uppdaterade inte bara om regeländringar, utan även om en förändrad rådande praxis, till exempel vilka regler man kan böja på eller vilka saker man helt plötsligt måste akta sig för att göra. Detta tycks mer eller mindre ske i början av varje säsong och inför varje större turnering. Lagom till man har lärt sig vad som gäller, ändras förutsättningarna igen.

I motsats till detta har baseball ändrat viktiga regler väldigt sällan. Den senaste genomgående förändringen som påverkar spelet i stort skedde 1908 (sac fly-regeln). Regeln om designerad slagman har tillkommit senare, men den påverkar bara American League, alltså inte ens hela major league. Detta ger ett stelare och konservativare spel, men samtidigt ett spel som är mer robust. Där reglerna är klara och där man vet vad som gäller.

3. Reglerna är redan bra
Anledningen till att basebollens regler kan vara så pass konstanta är att de varit riktigt bra, väldigt länge. Det finns en förvånansvärd jämnvikt i mått och steg.

Jänkare gillar sina sporter nästan löjligt mycket. Okej då, löjligt mycket. När det gäller favoritsporten kan även den mest uppblåsta sportfåne visa upp riktigt nördiga tendenser, oavsett hur ofta man gör kalsongtricket på glasögonormarna i skolan. Men alla amerikaner är inte jocks. Resultatet är att det gjorts noggranna experiment och analyser över basebollens fysik. Och där visar det sig, bland annat att diamanten (spelplanen) är närmast optimal med avseende till spelets förutsättningar. Med tanke på bollens hastighet är avståndet mellan kastare och slagman väldigt väl avvägt. Om man ser till hur lång tid det tar för ögat och hjärnan att klicka och få en rutinerad utespelare att uppfatta vart bollen är på väg är utelagets område ganska lagom stort. Och med tanke på hur lång tid det tar att släppa ett bollträ och springa en viss distans är mellanrummet mellan baserna väldigt bra.

Skulle man förändra någon av dessa faktorer, ens med någon meter åt endera hållet, skulle det troligtvis ändra förutsättningarna för spelet i grunden.

Det finns en hel del vidskeplighet och tro på mystik inom basebollen - vilket för övrigt är en av de saker som stör mig mest inom basebollen som kultur - och en av de vanligaste pseudo-religiösa uppfattningarna (som man kan se även bland riktigt bildade fans och experter) är att basebollen redan var perfekt utformad från början. Detta är naturligtvis inte sant. Anledningen till att spelet blivit så väl anpassat till sina förutsättningar är att det spelades organiserat av väldigt, väldigt många människor på olika håll i USA och mellan-Amerika att en bra standard hade utformats genom trial and error redan när reglerna för första gången skrevs ned första gången.

Men det säger en hel del att baseball fungerar bra som det är, medan till exempel fotboll hela tiden förändras för att balansera saker som inte fungerar.

Och jag vet att Diamenten inte är perfekt. Jag vet att förutsättningarna av fysiska skäl är annorlunda i Denver mot vad den är i städer på havsnivå. Jag säger att Diamanten är bra. Inte att den är felfri.

4. Poängen tas inte direkt med bollen
I alla andra bollsporter jag känner till är det bollens direkta position som ger poäng. I baseball är bollen indirekt poängdrivande. Poäng tas inte med bollen. Den direkta effekten är att många andra spännande skeenden på planen har minst lika stor betydelse som vart bollen landar eller vem som för tillfället råkar hålla i den. Kommer löparen hinna fram? Kommer någon att bränna ut honom. Och så vidare. Det finns fler faktorer att hålla reda på än bollens position.

måndag 7 november 2011

Rebellen och frihetskämpen Guy Fawkes?


Anonymous och Occupy-nätverken är två närbesläktade rörelser som jag inte är med i, och inte i allt sympatiserar med, även om jag uppskattar idén och en hel del av dess resultat. Jag vill alltså inte på något sätt klanka ner på någon av rörelserna. Men jag tycker deras ikonografi och symbolism är en smula missvisande i användandet av Guy Fawkes som symbol.


Guy Fawkes har, inte minst genom filmen V för Vendetta, blivit något av en symbol för rebelliska frihetskämpar. Denna bild har funnits sedan den romantiska författaren William Harrison Ainsworth skrev en väldigt romantiserande roman om honom 1841. Detta var litet av Ainsworths specialitet, sju år tidigare hade han i Rookwood utmålat stråtrövaren och mördaren Dick Turpin som någon slags romantisk figur. Följaktligen fortsatte Fawkes att utmålas som någon slags Zorro-liknande action-figur i bandlitteraturen. Men var verkligen Guy Fawkes en rebell och upprorsman?

När Holland tröttnade och gjorde uppror mot sina spanska härskare i det Habsburgska väldet, under Filip II som uttömde de spanska skattkistorna och införde special-inkvisition, så ledde detta till ett åttioårigt krig - ett krig som holländarna ansåg vara ett frihetskrig. Rebellen och frihetskämpen Guy Fawkes deltog i åttioåriga kriget... på härskaren Spaniens sida.

I november 1605 försökte ett gäng konspiratörer, upprorsmakare, rebeller eller frihetsmakare - vilket man nu föredrar - att spränga det engelska parlamentet i luften. Guy Fawkes var den man fann vaktandes krutet som placerats under byggnaden.

Planen var att krossa det engelska parlamentet och döda kungen för att ersätta honom med en mer välvillig regent, Elizabeth. Syftet var att återinföra katolskt styre, det vill säga att återinföra den gamla ordning som rått i Europa innan reformationen kommit igång med allt vad det innebär.

Under tortyr, som ju var brukligt på den här tiden - och på vissa ställen än idag - avslöjade han sina och sina medkonspiratörers namn.

Med andra ord ligger det nära till hands att tycka att Fawkes var en konspiratör och mindre maktspelare som lierade sig med makten om dess intressen överstämde med hans egna, och som dessutom kom att agera som religiös terrorist - trots att det visade sig att han var en något misslyckad sådan som dessutom fick sina medkonpisatörer i fallet.

Man kan tycka att det är ett något underligt val av symbol för en rörelse. Någon som känner till detta val av figur bättre får gärna meddela mig närmare - handlar det helt enkelt om att Fawkes helt enkelt var en rebell som satte sig upp mot ett mäktigt parlament, oavsett orsaken till detta, eller finns det några andra mer ideologiska tankegångar bakom valet?

onsdag 26 oktober 2011

Är Google en världsfara?


Google är en entitet med otroliga resurser. Förmodligen är detta den mäktigaste organisation som någonsin existerat. Detta trots att man saknar befogenheten hos en myndighet och inte har någon militärmakt.

Man har en så dominerande ställning på webben genom sin sökmotor, att det talas om att Google fungerar som ett verklighetsfilter. Finns det inte på Google, finns det helt enkelt inte, och folk är så vana vid att hitta det man söker på Google att man inte längre letar igenom mer än de första få sidorna träffar. Detta innebär att om något inte har en hög ranking enligt Googles sökmotor, så finns det inte.

Google vet mer om alla västvärldens människor än någon annan organisation någonsin gjort under historien. 

Med sina informationsresurser har man möjligheten att agera på världens börser och aktiemarknader på ett sätt som är omöjligt för andra aktörer. Detta påverkar naturligtvis världsekonomin på ett högst påtagligt sätt. Genom sina riktade annonser (baserade på information som vi användare automatiskt delar med oss av varje gång vi gör en sökning, skriver ett brev på gmail, postar en blogpost på Blogger eller söker efter video på YouTube och så vidare) påverkar man marknadsföringen i hela världen.

Eftersom man är ett företag verksamt i hela världen, är man bunden till lagen i alla de länder där man är verksam. Men faktum är att den digitala infrastrukturen i världens länder numera ser ut så att varje land behöver Google mer än Google behöver det enskilda landet. Och jag skulle vilja se den nation som på allvar kan ställa sig upp och utmana Google i annat än specifika sakfrågor. Det finns ingen organisation, stat eller myndighet som kan stoppa Google, om Google inte vill bli stoppade.

Vi kan alltså sammanfatta beskrivningen av Google med dessa enkla punkter:
  • Google är världshistoriens mäktigaste entitet.
  • Google har en position som gör att de mer eller mindre fungerar som ett verklighetsfilter för stora delar av befolkningen i västvärlden.
  • Google kommer genom sin särställning obönhörligen påverka hela världsekonomin, vare sig man vill eller inte.
  • * Google regleras inte helt och hållet av någon form av kontrollmyndighet och kan tack vare sin ställning inte regleras eller förhindras av någon enskild nations lagar eller myndigheter. Genom sin position finns det inte heller någon organisation eller stat som på allvar kan utmana deras särställning.
Frågan är om Google faktiskt medvetet använder sig av den maktposition man har på ett sätt som är farligt för demokratin och för samhället. Googles uttalade mål är att samla världens kunskap och göra den tillgänglig för hela världen för att alla ska ha nytta av den. Dess uttalade moralkodex sammanfattas i meningen: "Don't be evil."

Jag är egentligen ingen stor vän av konspirationsteorier. Jag tror nog att företagsledningen faktiskt tror på sin moralkodex andemening fullt ut. Men spelar det egentligen någon roll?

För problemet är att det finns en organisation med denna fanstastiska och fasansfulla makt. Även om företagsledningen bestod av enbart fullfjädrade filantroper med ingenting annat än hela världens bästa för ögonen, så är det ett grundläggande problem och dilemma att det finns möjlighet för en enskild entitet att kunna skaffa sig ens bråkdelen av den maktposition som Google sedan länge skaffat sig.

Det finns gott om maktgalna diktator-wannabes med järnvilja och högsta tänkbara ambitionsnivå därute. Frågan är väl när, snarare än om, en av dessa lyckas skaffa sig stort inflytande inom Google - världens största supermakt.

Då är frågan, har Google själva de verktyg som behövs för att stoppa en sådan potentiell galning. Det vet vi inte, eftersom ingen utanför Google egentligen kan veta vad som sker inom Google. Frågan är om de ledande personerna inom Google själva faktiskt tillräckligt exakt vet vad som händer inom Google. Och frågan är om ifall de personer som har den kontrollen och kunskapen inte själva riskerar att konsoliderar en position som just det man i så fall är satt att stoppa?

Så jag får nog säga att Google inte är några världsdiktatorer, superskurkar, ingen superskurk, ingen ond gudom. Och man har nog inte heller någon ambition och bli det. Men om man skulle skaffa sig sådana ambitioner skulle man lyckas, och ingen skulle kunna förhindra saken.

Notera att jag naturligtvis sökt på Google för material till detta inlägg, och att det dessutom ligger på Googles blogg-service Blogger.com. ;)

söndag 23 oktober 2011

Teknisk optimism

Detta är en bearbetning / omarbetning av postningen "Piratpolitik - vart är den på väg" från augusti i år.


Gamla ideologier från sedan länge döda män, i en världen som inte längre finns.

De gamla ideologiernas död
Är varuproduktion verkligen fortfarande grunden för samhället? Nej, det tycks som de gamla kapitalistiska produktionsförhållandena har blivit utdaterade. Annars borde det vara länder i sydost-Asien som styr världen redan nu, det är där de mesta "prylarna" produceras och förädlingen från råvara till slutprodukt äger rum.

Europa, å andra sidan, torde vara på väg att bli en grupp U-länder. Även om vi sett ekonomiska kriser avlösa varandra i Europa och Nordamerika de senaste decennierna, så är vi knappast där ännu.

Ändå är det Europa och Nordamerika som kontrollerar världens politik och ekonomi. Anledningarna är förstås många, men i huvudsak handlar det om ett försprång vi skaffat oss sedan kolonianismens dagar, och som sedan förstärkts.

Man kan tycka vad man vill om den saken, men resultatet är helt klart att det inte är massproduktion av varor som är grunden för världsmakten längre. Med andra ord är det inte heller ett kapitalistiskt system vi lever i. Ett marknadsekonomiskt system, ja. Men inte ett kapitalistiskt.

Så vad utgör egentligen grunden för världsmakten, och varför innehas den fortfarande av Västvärlden? Är det den ackumulerade mängden kapital, eller är det produktionen och innehavet av information? Är det västvärldens förmåga att skapa en situation där producenterna hela tiden är beroende av oss? Eller är det producentens beroende av konsumenten i en allt mer marknadsanpassad värld?

Min tro är att vi uppgått i ett kunskapssamhälle. Det tidigare ekonomiska försprång Västvärlden haft har också skapat ett försprång i fråga om information. Övriga världen har varit upptagen med att försöka hinna ikapp i produktionsvolym. Sydostasien är den del av världen som kommit längst i denna jakt. Men nu när produktionsvolymen inte längre avgör herraväldet har vi släppt taget och helt enkelt låtit Asien ta över produktionen åt oss.

Men i och med att industrisamhället fasats ut, har de ideologier som grundar sig i industrisamhällets produktionsförhållanden också tappat sin funktion som framåtdrivande kraft.

Det är inte rimligt att tala i ideologiska termer som socialism eller liberalism, eller egentligen att hänge sig åt dessa ideologier.   

Socialismen
Socialismens grundläggande idé är att avskaffa kapitalismen. Eller snarare produktionskapitalismen. Nu är som sagt var produktionskapitalismen i Västvärlden avskaffad. Så finns det någon relevans i det socialistiska idéerna i det postindustriella samhället?

Marxismen anses fortfarande vara en bra ekonomisk samhällsanalys. Detta stämmer såtillvida att den historiska materialismen fortfarande har många viktiga poänger. Men dessa idéer är mer resultatet av marxismens filosofiska bakgrund - snarare än att den ekonomiska analysen är resultatet av ideologin, så är ideologin resultatet av den ekonomiska analysen. Detta var Karl Marx själv väldigt tydlig med att påpeka.

Därför kan Marx ekonomiska analyssystem ha ett värde alldeles oavsett om ideologin har det eller inte.

Socialismen innehåller också flera principer som är viktiga och har bäring, alldeles oavsett socialismens ekonomiska relevans. Detta gäller till exempel internationalisering och strävan efter utjämnandet mellan olika sociala kategorier (samhällsgrupp, kön, etnicitet, sexuell läggning) är viktiga principer oavsett socialismens ekonomiska analys och strävan.

Dessa tankar och idéer är inte unika för socialismen, men viktiga delar av den. Men det är också idéer som överlever socialismen.

Liberalismen
Liberalismen kan ses som strävan hos det främväxande industrisamhällets ledare efter frigörelse från gamla, begränsande strukturer.

Dess mål har i stort sett genomförts. Det finns många som menar på att i kampen mellan kapitalism och socialism "vann" kapitalismen, och därmed blev liberalismen, såsom kapitalismens ideologi, en "superideologi". Jag menar på att man snarare genomfört det som var nytt och kosntruktivt hos liberalismen.

Detta gäller de liberala principer om mänskliga rättigheter (de universella mänskliga rättigheterna som de beskrivs idag är resultatet av liberalt tänkande), demokrati, rättssamhälle.

Precis som socialismen har principer som lever vidare, så är ovanstående exempel på principer som överlevt liberalismen. Däremot har liberalismen som "frihetsrörelse" eller utvecklare av samhället spelat ut sin roll.

Konservativism
Konservativismen som ideologi har som främsta syfte att bevara ett gammalt samhälle, att bevara principer och ideal som hör hemma i ett gammalt ståndssamhälle som inte funnits på ett par hundra år.

Att skynda långsamt är konservativismens devis, och detta, som en filosofisk princip, kan ha sina poänger. Men konservativismen har, sedan väldigt länge, upphört att vara samhällsdrivande på något sätt, och frågan är om det egentligen någonsin varit det. Snarare har den gång på gång visat sig vara reaktionär, det vill säga bakåtsträvande, varför jag anser att den bör förkastas.

Spelat ut sin roll
Därför vill jag påstå att de samtliga av de tre klassiska ideologierna fullständigt spelat ut sin roll som drivandes samhällsutvecklingen framåt. De har däremot lämnat efter sig principer som alltjämt har betydelse.

Detta innebär förstås också att i stort sett samtliga riksdagspartier är baserade på ideologier som inte har något egenvärde överhuvudtaget, och som därför inte heller kan föra samhället vidare.

Detta speglas inte minst av att den ideologiska debatten i riksdagen i stort sett dött ut, och att partierna i mångt och mycket övergett ideologierna till förmån för realpolitik eller rösttaktiska val. Det som betyder något nu är siffror och procentsatser som partierna använder sig av för att strida om väljarnas röster.

Det enda parti som på något sätt står utanför denna ideologiska stagnation är (mp). De menar visserligen på att det industriella och postindustriella samhället utgör en livsfara för miljön, och därför också för hela världen. Man kan därför emellanåt vara pessimistisk mot teknologiska framsteg. Jag kallar detta för teknisk pessimism.

Det som däremot saknas är en ideologisk rörelse som inte är bundet till industrisamhällets ideologier, och som är tekniskt optimistiskt. En rörelse som vill leda oss in i kunskapssamhället med nya, öppna ögon.

De viktigaste principerna för denna nya ideologi är således:


  • Teknisk optimism och utveckling
  • Internationalisering
  • Utjämnandet av sociala kategorier
  • Mänskliga rättigheter
  • Demokrati
  • Rättssamhället
  • Hållbar miljö

söndag 21 augusti 2011

Pirat-politik, vart är den på väg?

Nu var det visserligen länge sedan jag var särskilt aktiv i Piratpartiet, eller för den delen i den politiska debatten i den sandlåda vi småbloggare befinner oss i. 

Detta beror framförallt på personliga skäl, och egentligen inte vare sig på bristande intresse eller desillusion. 

Men för ett tag sedan hade Anna Troberg, (pp):s partiledare, en uppmaning till alla medlemmar på sin blogg - att förklara vad som är piratpolitik för just Dig. Jag har tagit lång tid på mig, men jag har också funderat en del.


Vad jag först och främst upplyser hos Piratpartiet är en ideologisk debatt. 

  • I min nuvarande samhällsanalys utgår jag ifrån att det gamla industrisamhället är dött. 
  • De enkla principerna om produktionsförhållanden, och om massproduktion av varor gäller inte som grunden för ekonomiskt välstånd. Om framgång hade definierats av att man har kapacitet att framställa mängder av varor som människor vill ha, hade Europa vid det här laget hunnit bli ett U-land vid det här laget. 
  • Istället har vi utvecklat ett kunskapssamhälle, där kunskap och kompetens, information och data är grundläggande för framgång. Här ligger fortfarande västvärlden före, inte minst för att den hade försprång och kunde tjuvstarta. Övriga världen har varit upptagna med att försöka hinna ikapp i produktionsvolym. Sydostasien var de som kom längst i denna jakt. Men nu när produktionsvolymen inte längre avgör herraväldet har vi släppt taget om detta och helt enkelt låtit Sydostasien ta över produktionen åt oss.

I och med att industrisamhället fasats ut, har de ideologier som grundar sig i industrisamhällets produktionsförhållanden också tappat sin funktion som framåtdrivande i samhället.


  • Socialismens grundläggande idé är att avskaffa kapitailsmen. Eller snarare produktionskapitalismen. Denna är avskaffad. Så vad kan socialismen nu sträva efter?
    • Många viktiga principer inom socialismen, som internationalisering, och strävan efter utjämnandet mellan olika sociala kategorier (samhällsgrupp, kön, etnicitet, sexuell läggning) är viktiga principer som gäller utöver ideologin i sig. Dessa tankar och principer överlever socialismen.
    • Marxismen anses fortfande vara en bra ekonomisk samhällsanalys. Det stämmer såtillvida att den historiska materialismen fortfarande har många viktiga poänger. Men dessa idéer är mer resultatet av marxismens filosofiska bakgrund - snarare än att samhällsanalysen är resultatet av ideologin, så är ideologin resultatet av analysen, något som Marx själv var tydlig med att påpeka.
      • Därför kan Marx ekonomiska analys ha ett värde alldeles oavsett om ideologin har det eller inte.
  • Liberalismen var egentligen det framväxande industrialistsamhällets blivande ledares frigörelse.
    • Dessa har i stort sett genomfört sina mål. Det finns de som menar att i kampen mellan kapitalism och socialism "vann" liberalismen och blev en "superideologi". Jag menar på att man snarare har genomfört det som var nytt och konstruktivt inom liberalismen. 
    • Detta gäller liberala principer som idéer om mänskliga rättigheter (de universella mänskliga rättigheterna som de beskrivs idag är resultatet av liberalt tänkande), demokrati, rättssamhälle. Dessa först vidare.
    • Däremot har liberalismen som "frihetsrörelse" eller "samhällsutvecklare" spelat ut sin roll. 
  • Konservatismen som ideologi har som främsta syfte att bevara ett gammalt samhälle, att bevara principer och ideal som hör hemma i ett gammalt ståndssamhälle som inte funnits på ett par hundra år.
    • Även om det kan argumenteras att det kan vara en bra idé att skynda långtsamt, är detta en filosofisk idé.
    • Konsevatismen har sedan länge upphört att vara samhällsdrivande.
    • Snarare har den gång på gång varit direkt reaktionär, det vill säga bakåtsträvande.

Samtliga av de tre klassiska ideologierna har alltså fullständigt spelat ut sin roll som drivandes samhällsutvecklingen framåt. De har däremot lämnat efter sig principer som alltjämt har betydelse.

Detta innebär naturligtvis också att i stort sett samtliga riksdagspartier är baserade på ideologier som inte har något egenvärde överhuvudtaget, och som inte kan föra samhället vidare.

Detta speglas inte minst av att den ideologiska debatten i riksdagen i stort sett dött, och att partierna i mångt och mycket övergett ideologierna till förmån för realpolitik. Det enda som betyder något nu är egentligen siffror och procentsatser. Det är dessa siffror och procentsatser som partierna strider med.

Det enda riksdagspartiet som på något sätt står utanför denna ideologiska stagnation är (mp). De menar visserligen på att det industriella och postindustriella samhället utgör livsfara för miljön, och därför också för hela världen. Man kan därför emellanåt vara pessimistisk mot teknologiska framsteg. Jag kallar detta för en teknisk pessimism.

Det som däremot saknas är ett parti som inte är bundet till industrisamhällets ideologier, och som är tekniskt optimistiskt. Ett parti som vill leda oss in i kunskapssamhället med nya, öppna ögon.

Därför tycker jag att det är viktigt att Piratpartiet, som är ett parti för dagens samhälle, ett parti som ideologiskt gör anspråk på att vilja bygga framtiden, kunskapssamhället, faktiskt också utvecklar en ideologi för kunskapssamhället. 

Vi rider, rätt uppenbart, inte på stämningar från 2006 längre. Det håller inte längre att enbart bygga på specifika sakfrågor, det skapar en diffus bild av partiet och leder till godtycklighet. 

Ideologin måste istället ligga till grund för sakfrågorna.

Men hur ser ideologin för kunskapssamhället ut? Det är något jag tycker är viktigt att diskutera och begrunda.

Min lista på viktiga principer är: 

  • Teknisk optimism.
  • Internationalisering.
  • Utjämnandet mellan sociala kategorier. 
  • Mänskliga rättigheter.
  • Demokrati.
  • Rättssamhälle.
  • Hållbar miljö med i tankesättet.
Så ser min grundskiss för framtidens piratpolitik ut. 

söndag 30 januari 2011

Kristen revolution i Egypten

Utvecklingen i Nordafrika och Arabvärlden är intressant och på det stora positiv. Men är det en kristen revolution? Man skulle kunna tro det, om man läser DN.se. Där kan man se rubriken:

"Amatörvideo. Se protestanternas egna filmer från händelserna."