Fezten

söndag 23 oktober 2011

Teknisk optimism

Detta är en bearbetning / omarbetning av postningen "Piratpolitik - vart är den på väg" från augusti i år.


Gamla ideologier från sedan länge döda män, i en världen som inte längre finns.

De gamla ideologiernas död
Är varuproduktion verkligen fortfarande grunden för samhället? Nej, det tycks som de gamla kapitalistiska produktionsförhållandena har blivit utdaterade. Annars borde det vara länder i sydost-Asien som styr världen redan nu, det är där de mesta "prylarna" produceras och förädlingen från råvara till slutprodukt äger rum.

Europa, å andra sidan, torde vara på väg att bli en grupp U-länder. Även om vi sett ekonomiska kriser avlösa varandra i Europa och Nordamerika de senaste decennierna, så är vi knappast där ännu.

Ändå är det Europa och Nordamerika som kontrollerar världens politik och ekonomi. Anledningarna är förstås många, men i huvudsak handlar det om ett försprång vi skaffat oss sedan kolonianismens dagar, och som sedan förstärkts.

Man kan tycka vad man vill om den saken, men resultatet är helt klart att det inte är massproduktion av varor som är grunden för världsmakten längre. Med andra ord är det inte heller ett kapitalistiskt system vi lever i. Ett marknadsekonomiskt system, ja. Men inte ett kapitalistiskt.

Så vad utgör egentligen grunden för världsmakten, och varför innehas den fortfarande av Västvärlden? Är det den ackumulerade mängden kapital, eller är det produktionen och innehavet av information? Är det västvärldens förmåga att skapa en situation där producenterna hela tiden är beroende av oss? Eller är det producentens beroende av konsumenten i en allt mer marknadsanpassad värld?

Min tro är att vi uppgått i ett kunskapssamhälle. Det tidigare ekonomiska försprång Västvärlden haft har också skapat ett försprång i fråga om information. Övriga världen har varit upptagen med att försöka hinna ikapp i produktionsvolym. Sydostasien är den del av världen som kommit längst i denna jakt. Men nu när produktionsvolymen inte längre avgör herraväldet har vi släppt taget och helt enkelt låtit Asien ta över produktionen åt oss.

Men i och med att industrisamhället fasats ut, har de ideologier som grundar sig i industrisamhällets produktionsförhållanden också tappat sin funktion som framåtdrivande kraft.

Det är inte rimligt att tala i ideologiska termer som socialism eller liberalism, eller egentligen att hänge sig åt dessa ideologier.   

Socialismen
Socialismens grundläggande idé är att avskaffa kapitalismen. Eller snarare produktionskapitalismen. Nu är som sagt var produktionskapitalismen i Västvärlden avskaffad. Så finns det någon relevans i det socialistiska idéerna i det postindustriella samhället?

Marxismen anses fortfarande vara en bra ekonomisk samhällsanalys. Detta stämmer såtillvida att den historiska materialismen fortfarande har många viktiga poänger. Men dessa idéer är mer resultatet av marxismens filosofiska bakgrund - snarare än att den ekonomiska analysen är resultatet av ideologin, så är ideologin resultatet av den ekonomiska analysen. Detta var Karl Marx själv väldigt tydlig med att påpeka.

Därför kan Marx ekonomiska analyssystem ha ett värde alldeles oavsett om ideologin har det eller inte.

Socialismen innehåller också flera principer som är viktiga och har bäring, alldeles oavsett socialismens ekonomiska relevans. Detta gäller till exempel internationalisering och strävan efter utjämnandet mellan olika sociala kategorier (samhällsgrupp, kön, etnicitet, sexuell läggning) är viktiga principer oavsett socialismens ekonomiska analys och strävan.

Dessa tankar och idéer är inte unika för socialismen, men viktiga delar av den. Men det är också idéer som överlever socialismen.

Liberalismen
Liberalismen kan ses som strävan hos det främväxande industrisamhällets ledare efter frigörelse från gamla, begränsande strukturer.

Dess mål har i stort sett genomförts. Det finns många som menar på att i kampen mellan kapitalism och socialism "vann" kapitalismen, och därmed blev liberalismen, såsom kapitalismens ideologi, en "superideologi". Jag menar på att man snarare genomfört det som var nytt och kosntruktivt hos liberalismen.

Detta gäller de liberala principer om mänskliga rättigheter (de universella mänskliga rättigheterna som de beskrivs idag är resultatet av liberalt tänkande), demokrati, rättssamhälle.

Precis som socialismen har principer som lever vidare, så är ovanstående exempel på principer som överlevt liberalismen. Däremot har liberalismen som "frihetsrörelse" eller utvecklare av samhället spelat ut sin roll.

Konservativism
Konservativismen som ideologi har som främsta syfte att bevara ett gammalt samhälle, att bevara principer och ideal som hör hemma i ett gammalt ståndssamhälle som inte funnits på ett par hundra år.

Att skynda långsamt är konservativismens devis, och detta, som en filosofisk princip, kan ha sina poänger. Men konservativismen har, sedan väldigt länge, upphört att vara samhällsdrivande på något sätt, och frågan är om det egentligen någonsin varit det. Snarare har den gång på gång visat sig vara reaktionär, det vill säga bakåtsträvande, varför jag anser att den bör förkastas.

Spelat ut sin roll
Därför vill jag påstå att de samtliga av de tre klassiska ideologierna fullständigt spelat ut sin roll som drivandes samhällsutvecklingen framåt. De har däremot lämnat efter sig principer som alltjämt har betydelse.

Detta innebär förstås också att i stort sett samtliga riksdagspartier är baserade på ideologier som inte har något egenvärde överhuvudtaget, och som därför inte heller kan föra samhället vidare.

Detta speglas inte minst av att den ideologiska debatten i riksdagen i stort sett dött ut, och att partierna i mångt och mycket övergett ideologierna till förmån för realpolitik eller rösttaktiska val. Det som betyder något nu är siffror och procentsatser som partierna använder sig av för att strida om väljarnas röster.

Det enda parti som på något sätt står utanför denna ideologiska stagnation är (mp). De menar visserligen på att det industriella och postindustriella samhället utgör en livsfara för miljön, och därför också för hela världen. Man kan därför emellanåt vara pessimistisk mot teknologiska framsteg. Jag kallar detta för teknisk pessimism.

Det som däremot saknas är en ideologisk rörelse som inte är bundet till industrisamhällets ideologier, och som är tekniskt optimistiskt. En rörelse som vill leda oss in i kunskapssamhället med nya, öppna ögon.

De viktigaste principerna för denna nya ideologi är således:


  • Teknisk optimism och utveckling
  • Internationalisering
  • Utjämnandet av sociala kategorier
  • Mänskliga rättigheter
  • Demokrati
  • Rättssamhället
  • Hållbar miljö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar